Det går så klart att tycka att jag är onödigt hård när jag stryker fyra av tio på plats 60-69 från Sonic Magazines lista över de 159 bästa soulalbumen någonsin. Samtidigt finns det ett så rikt arkiv att välja ur att det kanske inte är så underligt om jag har helt andra favoriter. Jag angriper ju soulen från funken och gillar mitt groove rare.
Med det sagt, kvar för utvärdering till min egen lista om nåt år eller så behåller jag de här:
- Stairsteps – 2nd Resurrection
- Destiny’s Child – The Writing’s on the Wall
- Betty Wright – Danger High Voltage
- Wilson Pickett – In Philadelphia
- Bobby Womack – Understanding
- Doris Duke – I’m a Loser
Sen lägger jag de här fyra åt sidan (åtminstone för tillfället och åtminstone de här albumen):
- Héctor Lavoe – Comedia
- David Ruffin – My Whole World Ended
- Harold Melvin & The Blue Notes – Wake Up Everybody
- Solomon Burke – Don’t Give Up On Me
Nu ska det bli spännande att se vad som döljer sig på den övre tredjedelen som jag når efter snart fyra års lyssnande. Tur att det här inte är en tävling i att lyssna snabbast.
Funken 