Av någon anledning har jag aldrig dykt ner i Wilson Picketts katalog. Jag tror att det är filmen The Commitments fel. Jag kan känna att det var en dum anledning 30 år senare. För på senare år har han börjat smyga sig in i mitt lyssnande, en låt eller singel i taget. Därför är In Philadelphia det första albumet med Pickett jag lyssnar igenom på ett bra tag.

Följde snabbt upp med Don’t Knock My Love som kom året efter (det vill säga 1971), mest för att Fire and Water finns där. Fortsätter snart resan med de tre centrala albumen The Exciting Wilson Pickett (1966), The Wicked Pickett (1966) och The Sound of Wilson Pickett (1967). Jag tror att jag har mer att hitta här. Får se om jag kommer ut med samma svar som Sonic på frågan vilket av hans album som ska finnas med på topp 100. För där hör han nog hemma, trots att jag ignorerat och tagit honom för given på samma gång.