Så jag smällde ihop en samling med jazz, blues, funk, disco, soul, hiphop, electro och latin av de dyraste skivorna som sålts på Discogs under januari – augusti 2017. Långtifrån allt som kändes relevant fanns på Spotify, men tillräckligt mycket för att räcka till ett helt C90 fyllt med sväng.
Samlade ihop några låtar på lunchen. Tillräckligt många för att fylla en sida på ett C90. Det börjar lite trevande och urartar i någon sorts fredagsdisco mot slutet. Kanske räcker det för att sätta fart på resan mot helg?
Eftersom Spotify inte erbjuder en att lyssna på album i kronologisk ordning får man lösa det själv när behovet uppstår.
Vila i frid Charles Bradley. Glad att jag fick se dig. Glad att du fick känna kärleken från publiken. Otroligt ledsen att du tvingades lämna oss tidigare än vi önskat.
Jag lät Spotify hjälpa mig att slumpa ihop en spotifylista med låtar baserade på de melodier Goran Kajfes Subtropic Arkestra spelade in versioner av på senaste albumet The Reason Why vol. 3. I kölvattnet av den listan föreslog Spotify att jag borde lyssna på Peter Herbolzheimer Rhythm Combination & Brass. Det såg ju för oemotståndligt ut för att låta bli.
Senare visade det sig att en ung Sanne Salomonsen sjunger på ett par av spåren på det rekommenderade albumet. Inte visste jag att hon hade en fot i jazzfunken! Man lär så länge man lever.
Herbolzheimer visar sig ha rötter i Rumänien och Västtyskland. Hans huvudinstrument är trombonen och han jobbade gärna med stora orkestrar. I Hear Voices släpptes av tyska Polydor 1978 och är en jazzig historia med en rejäl dos funk i sitt groove och når stänk som kanske får kallas soul.
Svänger riktigt fint och jag tror att det här är början på en fin musikalisk vänskap. Här finns garanterat mer att upptäcka. Mina ögon kommer i alla fall att haja till lite extra om jag bläddrar fram en Herbolzheimer i vinylbacken.
Med det över till några spotifylänkar.
Den här spotifylistan började jag bygga redan innan semestern och den har legat mer eller mindre klar i två veckor. Jag har bara glömt att posta den. Men nu kommer den!
Kommer ni ihåg Nicole Wray som härjade runt tillsammans med Missy Elliott och Timbaland för snart 20 år sen? Som gjorde den asgrymma Make It Hot, men trots det aldrig fick det där verkliga lyftet. Klart ni gör! Om inte, påminnelse:
Kanske la ni märke till att hon sjöng med både Blakroc och The Black Keys?
Visst ni att hon bildade retrosoulduon Lady tillsammans med Terri Walker för sisådär fem år sen? Kanske inte lika troligt. Jag visste åtminstone inte.
Förra året kom hon i alla fall ut som Lady Wray och släppte albumet Queen Alone. Det snubblade mina öron över i veckan och det låter riktigt gött. Wray har fått mer rasp i rösten och levererar ljuv gammal skitig funksoul knappt ett halvt stenkast från Sharon Jones & The Dap-Kings.
För ungefär 15 år sen släppte BBE en samling med titeln Babies Makin’ Babies sammansatt av Questlove. Var bra sugen på att köpa den då. Det blev aldrig av. Kom att tänka på den igår av nån anledning. Kollade Spotify utan resultat, så jag gjorde som man gör och samlade de låtar som fanns i en spotifylista. En handfull saknas (självklart de jag hade minst koll på), men tio spår och nästan en timme ljuv musik blev det ändå.
Det är klart ni ska ha lite disco till sillen! Toppar med lite djupare funk på slutet, sen ska väl kalaset var igång?
Ett blandband jag samlat på mig under de senaste två-tre veckorna. Mest gamla bortglömda bitar jag inte hört förut.
Den här veckan sänker vi tempot till sirap. Långsam funk när den är som bäst. Den blev över nittio minuter lång.
