Brenda Holloway är väl inte den Motown-sångerska jag lyssnat mest på. Every Little Bit Hurts har jag väl hört, men det stannar nog ungefär där. The Artistry of… är en småtrevlig bekantskap. Som bäst när hon pressar på lite och får lite riv i strupen. Aningen ofta lite för snällt, men det är å andra sidan ganska Motown-typiskt.

Det här är ändå väl värt att låna dina öron till i trekvart.

Om jag fattar saken rätt när jag googlar är det här lite av en slamkrypare på Sonics lista. Jag läser Google som att det här är en samlingsskiva. Vilket gör en del av albumvalen i övrigt ännu märkligare. För om Sonic jobbat fram en strikt albumlista borde de kanske ha vaskat fram 1964 års Every Little Bit Hurts som Brenda Holloways bidrag? Flera av låtarna här finns med även där.

Det förklarar möjligen också varför du inte hittar The Artistry of… på Spotify. Eller inte hittade, för nu har jag ju samlat ihop alla låtarna i en spotifylista.

Och eftersom jag egentligen är för att samlingar får representera soulartister så klagar jag inte. Jag bara noterar en inkonsekvens.

Och det där omslaget alltså… borde vi prata om det?

De sista två spåren är albumets bästa. Båda finns på en sjua som släpptes 1967. A-sidan körde Holloway på American Bandstand. Det klippet finns på YouTube och är obligatorisk tittning.