Kategoriarkiv: Video

142. Brenda Holloway – The Artistry of Brenda Holloway

Brenda Holloway är väl inte den Motown-sångerska jag lyssnat mest på. Every Little Bit Hurts har jag väl hört, men det stannar nog ungefär där. The Artistry of… är en småtrevlig bekantskap. Som bäst när hon pressar på lite och får lite riv i strupen. Aningen ofta lite för snällt, men det är å andra sidan ganska Motown-typiskt.

Det här är ändå väl värt att låna dina öron till i trekvart.

Om jag fattar saken rätt när jag googlar är det här lite av en slamkrypare på Sonics lista. Jag läser Google som att det här är en samlingsskiva. Vilket gör en del av albumvalen i övrigt ännu märkligare. För om Sonic jobbat fram en strikt albumlista borde de kanske ha vaskat fram 1964 års Every Little Bit Hurts som Brenda Holloways bidrag? Flera av låtarna här finns med även där.

Det förklarar möjligen också varför du inte hittar The Artistry of… på Spotify. Eller inte hittade, för nu har jag ju samlat ihop alla låtarna i en spotifylista.

Och eftersom jag egentligen är för att samlingar får representera soulartister så klagar jag inte. Jag bara noterar en inkonsekvens.

Och det där omslaget alltså… borde vi prata om det?

De sista två spåren är albumets bästa. Båda finns på en sjua som släpptes 1967. A-sidan körde Holloway på American Bandstand. Det klippet finns på YouTube och är obligatorisk tittning.

Annonser

Lady Wray is here to stay?

Kommer ni ihåg Nicole Wray som härjade runt tillsammans med Missy Elliott och Timbaland för snart 20 år sen? Som gjorde den asgrymma Make It Hot, men trots det aldrig fick det där verkliga lyftet. Klart ni gör! Om inte, påminnelse:

Kanske la ni märke till att hon sjöng med både Blakroc och The Black Keys?

Visst ni att hon bildade retrosoulduon Lady tillsammans med Terri Walker för sisådär fem år sen? Kanske inte lika troligt. Jag visste åtminstone inte.

Förra året kom hon i alla fall ut som Lady Wray och släppte albumet Queen Alone. Det snubblade mina öron över i veckan  och det låter riktigt gött. Wray har fått mer rasp i rösten och levererar ljuv gammal skitig funksoul knappt ett halvt stenkast från Sharon Jones & The Dap-Kings.

Dagens chansning: Centuries of Heat

Ur en gammal inbox som fortfarande får många pressreleaser fiskade jag upp en om Angelo Moore & The Brand New Step. Inga klockor ringde. Chansade ändå.

Och klockorna borde kanske ha ringt. Angelo Moore är både saxofonist och sångare i Fishbone.

Här är han på funkjazzsoulig soloutflykt med en massa kompisar i mixen. Det är bra sommarfestvibb och gött sväng. Gillar’t.

Dagens låt: Promise To Stay Here

Kendra Foster w/ D'Angelo & The Vanguard at Soulfest Melbourne 2014. Photo by Beaver on the Beats

Imorgon släpper Kendra Foster sitt nya album. Första singeln finns redan på Spotify och heter Promise To Stay Here. Den har varit med henne väldigt länge och på YouTube fanns liveinspelningar av den redan 2009. Det är en bit med rejäl stank. Älskar den.

Complex har publicerat en riktigt bra intervju med Foster som dessutom innehåller en Soundcloud-version av albumet för den som vill lyssna redan idag.

Ps. Fotot av Kendra Foster kommer från Beaver on the Beats och delas med licensen CCBYND.