Titelspåret är ju helt omöjligt att värja sig mot. En hållbar superklassiker som åtminstone inte jag kan tröttna på. Tyvärr är den så stark att resten av albumet faktiskt känns lite blekt i bakvattnet. Men dåligt är det ju inte. Även om jag inte är nåt större fan av Don’t Leave Me This Way den har inte samma hållbarhet för mig.