Den här skivan gav jag själv betyget 6/10 när det begav sig. Jag tycker att Leela James gjort ett par skivor som är bättre än den här. Jag tycker att Angie Stone (som inte är med på topp 159) släppt åtminstone två, kanske tre, som är bättre än den här. Jag tycker att det kom, lågt räknat, fem soulalbum som var bättre än My Soul 2010 (några av artisterna som släppte bättre 2010 finns med längre fram, så mer om dem då).

Leela nosar på retrovibben utan att löpa linan ut och produktionen saknar funkstanken från coveralbumet som kom året innan.

Men här finns också en knapp handfull låtar som fortfarande är riktigt svinbra (låt nummer 1 och 5-7 om du lyssnar på Spotify). Men mycket har åldrats så där. Så, ett av de 159 bästa soulalbumen? Inte i min bok.

Börjar känna mig som en surgubbe, men här hade jag lagt veto och tagit mitt namn från listan om jag varit med i diskussionen.

Kanske är det ett problem med många listor? Att diskussionen saknas i framtagandet. Ofta, är min erfarenhet, stannar det vid okommenterat röstande. Jag tror att man måste hop och slåss, argumentera och motivera för varandra i ett litet rum innan man tänder elden och signalerar med rök att beslutet är fattat.

Jag har så klart ingen aning om hur Sonic jobbat fram sin lista, men jag tycker redan om att den skvallrar om för lite animerad diskussion och för mycket Excel-ark och taktikröstning. Soul är kött, tårar och blod, inte siffror och kallt beräknande.