Etikettarkiv: The Four Tops

144. The Four Tops – Reach Out

En av mina enklaste regler när jag gräver i skivbackar är att alltid plocka med mig skivor av The Four Tops hem. Att sätta just Reach Out på en lista över de bästa soulalbumen är inget jag har något att invända mot. Det är en mycket fin Motown-skiva från Holland/Dozier/Holland-eran med ett odödligt öppningsspår. Ni vet vilket det är.

Four Tops är så klart flera klasser mer intressanta än The Chairmen of the Board.

Annonser

Thank God It’s Funken Friday – Vol. 30

Shok-1 x-funk by Matt Brown (CCBY)

30:e volymen av fredagsfunken snubblar rakt ner i träsket och kippar efter andan redan efter första hornstöten. Gammalt skramligt tjockgroove för fredagsfesten. Skål!

Bilden har jag lånat av Matt Brown (CCBY)

Thank God It’s Funken Friday – Vol. 20

Den senaste veckan har jag ägnat åt soul från 70-talet. Närmare bestämt åt album som Rolling Stone samlade på en lista de döpte till 20 R&B Albums Rolling Stone Loved in the 1970s You Never Heard. Och det stämmer ganska bra. Jag har bara lyssnat på en knapp handfull av albumen tidigare och bara på spridda spår eller andra album med ungefär lika många till. Ungefär hälften är nya bekantskaper för mig.

Jag har valt en låt från nästan vart och ett av de album som fanns på Spotify till veckans lista (jag hoppade över det enda spåret med Cory Daye eftersom jag tyckte att det var rätt trist). Det blev 17 låtar och 57 minuter.

Jag har också samlat alla albumen i en separat lista. En del album fanns inte i sin helhet och några låtar jag använde för att pussla ihop det som saknades är i helt fel versioner. För min egen del var de största vinsterna Bernie Worrell All The Woo In The World (som jag letat efter tidigare utan framgång och sen glömt att leta efter igen), Charles Wright & The Watts 103rd Street Rhythm Band You’re So Beautiful (som är en riktig sommarbomb) och Paul Kelly Don’t Burn Me (en tjockt funkig historia som jag kommer att återvända många gånger till).

Klassikern: The Four Tops ”Nature Planned It”

#dagensvinyl The Four Tops "Nature Planned IT"

A post shared by Patrik Hamberg (@ptrkhmbrg) on

Det här albumet innehåller kanske inga hits i klass med Reach Out I’ll Be There eller Baby I Need Your Loving. Det kommer från perioden efter åren med trion Holland-Dozier-Holland som hovleverantörer av hits på Motown. Musiken är inte lika sprittande och uppåt på det vis de flesta kanske tänker sig The Four Tops. Här går rötterna djupare och känslan är jordigare, Levi Stubbs har producerat på egen hand. Han ger sitt The Four Tops en tydligare funkbotten och försiktigare popkant. Jag ser inget fel i det.

Sen går det så klart att diskutera om inte omslaget är minst lika klassiskt som musiken på vinylen. Jag älskar hur de gör en bokstavlig och pedagogisk tolkning av titeln. På sitt sätt en tydlig tidsmarkör för det tidiga 70-talet. Och man måste ju älska kläderna.

Titelspåret är hur som helst grymt och det finns ett gäng låtar till som tål upprepad spelning.

Tyvärr finns det inte i sin helhet på Spotify.

It’s My Thing

Jag älskar att åka kana genom musikhistorien. Det är något jag lärt mig via hiphopen som alltid varit en outsinlig källa till nya vägar bakåt och djupare in.

Häromdagen snubblade jag över en ny låt med Raekwon. Det är långtifrån alltid jag orkar lyssna på enstaka låtar med någon av Wu-kamraterna, men titeln gjorde det omöjligt att låta bli: It’s My Thing.

Och visst byggde den delvis på en bit ur älskade Marva Whitneys hit med samma namn. Letade hastigt på YouTube och hittade ett fint TV-framträdande.

Marvas låt är som du säkert vet ett slags svar på eller förlängning av Isley Brothers attack på Motown-bossen Berry Gordy, It’s Your Thing. Hittade en TV-version av den också. Kolla rockarna! Fantastiska.

James Brown, som låg bakom Marva Whitneys låt, gjorde så klart en egen tolkning av temat. Den kallade han på sedvanligt blygsamt manér för My Thang.

Många år senare plockade Salt n Pepa upp Isleys-groovet igen och gjorde om det till Shake Your Thang. Och det gjorde man ju gärna.

Och även om det inte var den mest framträdande samplingen använde faktiskt Kanye West också en liten bit It’s Your Thing till sin låt Power.

Efter lite googling visade det sig att Kanye plockat upp ett trumbreak ur en instrumental version av It’s Your Thing signerad Cold Grits. Den hade jag faktiskt aldrig hört förut.

Och på tal om coverversioner vill jag gärna nämna The Supremes och The Four Tops länge bortglömda duettversion. De spelade in den 1971, antar att den var tänkt till The Magnificent 7. Hur som helst en fin bit som får avsluta det här ljudvarvet.