Jag älskar ju mycket av det bröderna Aaron, Art, Charles och Cyril Neville gjort för musikhistorien. Kanske framför allt Art och Cyril för deras insatser i The Meters, Aaron som soloartist och nog tycker jag att bröderna tillsammans är roligare i The Wild Tchoupitoulas än under ”eget namn”.

För Yellow Moon från 1989 hamnar inte på min topp 100, det gör den inte. Det är ok, men kanske inte så mycket mer. Kommer att plocka med den hem nästa gången jag ser den i en loppisback, men mest för arkivering och komplettering.

Bäst är kanske A Change Is Gonna Come och då är det ändå inte den bästa versionen någonsin av den klassikern. En låt som Sister Rosa Parks har jag lite … blandade känslor för. Nånstans mellan obehag och allsång.