Min relation till Roberta Flack går via tiokronorsbackarna. Det betyder att jag har flera vinylexemplar av Killing Me Softly, men inget av Quiet Fire. Det betyder också att jag har åtminstone ett par av hennes andra album, men inte till exempel First Take och Chapter Two.

Och även om jag kan förstå att man vill argumentera för Quiet Fire som Flacks bästa (kanske särskilt deluxeversionen som innehåller femton spår istället för de åtta på originalet), så är Killing Me Softly mitt Roberta Flack-album.

Sen tycker jag att båda har sina skavanker. Flacks album är spretiga och ibland betyder det låter jag inte förstår poängen med. Å andra sidan gillar jag ju artister som tar ut svängarna och skaver lite, så till en öde ö skulle jag nog vilja ha med mig Roberta Flack i min låda med hundra soulskivor. Den stora frågan är bara vilken?