När det ska pekas på en skiva med Dr John är det oftast den In The Right Place eller Gris-Gris som fingret fastnar på. Någon kanske drar till med Dr. John’s Gumbo. Och det har jag väl inget att invända mot. Eller det är åtminstone mellan precis de tre skivorna jag själv skulle välja.

Dr. Johns träskiga New Orleans-funk kom ganska sent till mig, tror det var vid millennieskiftet och med hans Duke Ellington-hyllning vi möttes. Idag ser jag Dr. John som en självklar del av det musikaliska träd vi kallar funken. På New Orleans-vis tätt besläktad med jazzen. Och för all del då soulen.

Det går faktiskt alldeles utmärkt att inleda sin vänskap med doktorns musik precis här.