Varje år är ett bra musikår. Det är ungefär så det brukar heta va? 2018 var för mig ett år som präglades av musik från förr, både på Spotify och vinyl. Jag hade få eller inga stora förälskelser bland de nya släppen, men väl ett par dryga handfullar gamla bekanta som levererade stabilt. Så vi tar väl de 13 som sticker ut? Alla gillar väl ett primtal?
13. The Internet Hive Mind
Jag har aldrig orkat läsa på om The Internet. Här är en lätt funkig modern soulskiva som jag återkommit till ett par gånger under året.
12. Anderson .Paak Oxnard
Inte i närheten av magiska Malibu, men ändå. Det är klart att det svänger, det är kanske bara mina förväntningar som är för höga. Jag gillar det ju. Så är det.
11. The James Hunter Six Whatever It Takes
Årets retrosoul. Här är vi på gränsen till rock’n’roll, så jag borde kanske kalla det R&B då? Som i rhythm and blues.
10. Rikard ”Skizz” Bizzi Ur funktion 3
Den här sviten alltså. Skizz levererar alltid när han är i Ur Funktion-mode. Årets svenska hiphop utan större konkurrens. Jag väntar fortfarande på vinylen…
9. Blood Orange Negro Swan
Jag klumpar ihop Blood Orange med The Internet i min hjärna. Jag vet lika lite om båda, men de dök upp i mitt lyssnarliv ungefär samtidigt. Negro Swan är en magisk mjuk soulresa med tydlig svärta.
8. Black Milk Fever
En funkigt soulig hiphopskiva som hängt med mig nästan hela året. Black Milk gjorde det igen.
6 och 7. Black Thought Streams of Thought Vol. 1 & Vol. 2
Ja jag listar båda. För även om de på sätt och vis är olika bestar – den första nästan helt producerad av 9th Wonder, den andra av Salaam Remi – hänger de ändå ihop. Black Thought ställer sig i båset och bara mosar på micken.
5. Georgia Anne Muldrow Overload
13 nya låtar med Georgia Anne Muldrow tar jag så klart emot med öppna armar. Fortfarande steget före.
4. Neneh Cherry Broken Politics
Hade en djupt förvirrad DM-diskussion om den här med en gammal god vän. Han undrade vad jag tyckte om Broken Politics. Han diggade. Jag svarade att jag inte hört. Efter ett tag fattade jag vad vi skrev om. Jag hade inte noterat namnet på Nenehs nya album som var ca det enda jag lyssnat på den veckan. Så är det livet med Spotify, jag tappar lite kontext. Mycket händer i bakgrunden. Osäker på om det är riktigt bra.
Anywho, Broken Politics är ett utmärkt album. Inte lika magiskt som The Cherry Thing, men det kan man väl inte begära varje gång? Det här är mer en throwback till åren i utkanten av Massive Attack. Gott så.
3. Leon Bridges Good Thing
Jag var inte så där superknockad av Bridges debut. Visst var det en småkul tagning på Sam Cooke/Al Green-eran, men inte så mycket mer än det. Den här gången passar hans giv mig bättre, trots att det finns ett rejält arv av retro kvar. Den här gången osar det av neosoul och det var det väl ändå dags för någon att ta tag i igen?
2. Meshell Ndegeocello Ventriloquism
Ett magiskt coveralbum fyllt av fantastiska tolkningar. Min kärlek till Meshell Ndegeocellos musikaliska gärning är intakt och lika stark som någonsin. Några av tolkningarna som står ut är Sometimes it Snows in April, Waterfalls och Private Dancer.
1. Janelle Monae Dirty Computer
På tal om att bara fortsätta leverera; Janelle Monae! Jag blev kanske inte lika golvad den här gången, men det berodde ju bara på att jag är förberedd på vilka musikaliska smockor hon envisas med att leverera.
Och så allihop i en lista.
Funken 