Etikettarkiv: Al Green

140. Syl Johnson – Is It Because I’m Black

Syl Johnson, en av alla de soulsångare som brukar utropa sig själv till mest samplad i musikhistorien. Jag känner honom i det sammanhanget främst via  Different Strokes från debutalbumet från 1968.

Sonic väljer andra albumet Is It Because I’m Black till sin lista. Ett åtta låtar kort bluesdoppat chicagosoulalbum från 1970 med en ganska onödig cover av Come Together inklämd mellan magiska bitar som titelspåret, den hypnotiserande stråkdryparen Concrete Reservation och superfunkiga Right On.

Det här är verkligen inget dåligt val till en lista med de bästa soulalbumen någonsin.

Själv skulle jag kanske ha valt något av de två därpå följande albumen, Back for a Taste of Your Love eller Diamond in the Rough, utgivna på klassiska etiketten Hi Records. Där låter han mer som Al Greens brorsa och det är verkligen ingen dålig sak och passar mina musikaliska smaklökar ännu bättre.

Men det kanske bara är jag?

Ps. Samlade hela Hi-katalogen i kronologisk ordning i en Original Album Classics-spotifylista. Varsågoda för det.

Annonser

147. Cat Power – The Greatest

Jag älskar Cat Powers album The Greatest. Låt oss få det undanstökat. Hela min relation till Cat Power centrerar runt den här skivan. Jag tycker att allt annat hon gjort bleknar i jämförelse.

Men inte tusan skulle jag kalla det soul för det?

Jag kan på någon nivå förstå hur Sonic-redaktionen tänkt när man plockat med den här skivan. Men för mig är det mer soul by association. I det här fallet till tre legendariska kompmusiker: Mabon ”Teenie” Hodges, Leroy ”Flick” Hodges och Steve Potts som spelat med både Al Green och Aretha Franklin.

Men det räcker liksom inte.

Jag tänker inte ge mig på att försöka förklara the essence of soul. Det gick, som bekant, till och med Aretha bet på. Men jag vet att Cat Power inte står i facket soul i min skivsamling. Hur själfyllt och fantastiskt det här än är.

 

Thank God It’s Funken Friday 2016:1

Funky Monkey by Retinafunk (CCBY)Sparkar igång 2016 med en blandning av halvnytt och helgammalt. Skickar några tankar till rösterna vi förlorade under 2015 och plockar upp några jag missade som hamnade på andras årsbästalistor. Firar något albumjubileum, plockar upp en kompis i en romantisk komedi och blandar till en skön mix.

Hoppas den smakar!