Vi har ett lite komplicerat förhållande, Maxwell och jag. Min neosoulmössa var stor och rymlig, jag gillade Urban Hang Suite nästan lika mycket som Voodoo eller Baduizm. Kanske inte lika, men den var där och nosade i divisionen strax under.

När Embrya kom dog vår relation. Det var en djup besvikelse. Jag avskydde den.

Så jag satt kanske inte som på nålar och väntade på en comeback när Maxwells karriär långsamt ebbade ut i ett stort ingenting strax efter millennieskiftet och tredje albumet Now.

Men när BLACKsummers’night landade 2009 lyssnade jag ändå. Tyckte till och med att det jag hörde var riktigt bra! Inte så bra att jag återvänt till Now eller Embrya, men ändå. En riktigt fin soulskiva. Kanske inte en jag själv skulle skriva in i historieböckerna, men jag kan fatta om andra vill göra det.

Själv skulle jag utan att blinka plocka Urban Hang Suite om jag skulle vara tvungen att välja ett album ur Maxwells katalog. Det finns liksom ingen …Til The Cops Come Knockin’ eller Sumthin’ Sumthin’ någon annanstans.