Det är svårt med skivor man känner så nära att varje kantslag på virveltrumman sitter i ryggmärgen. Baduizm är en sån skiva för mig. Lätt en av de 100 skivor jag spelat flest gånger. Oantastlig. Fruktansvärt underbar.

Samtidigt hör jag till den skara som tycker att Erykah Badu hela tiden blivit bättre. Att varje skiva är bättre än den föregående (med möjligt undantag för But You Cain’t Use My Phone (Mixtape)).

Så även om jag fullt ut kan sympatisera med att man placerar Erykah Badu och Baduizm på en lista över de 159 bästa soulskivorna någonsin kommer den förmodligen inte att finnas på min. Där lutar allt åt att det är New Amerykah Part Two: Return of the Ankh som kommer att lysa med sin närvaro. Inte helt osannolikt att den kommer att sitta betydligt högre upp också.

Men visst är Baduizm en fantastisk skiva. Ett fullblodsgeni är vad hon är.