I Sonic #92, hösten 2017, listar redaktionen de 159 bästa soulalbumen. Det finns en hel radda brasklappar i ingången till listan (framför allt: bara en skiva per artist). Jag har, så klart, en del invändningar mot listan. Har man inte alltid det när det inte är ens egen lista?

Det finns en del jag faktiskt inte hört och det mesta av det jag lyssnat på tidigare förtjänar att lyssnas om. Så jag gör väl så. Lyssnar igenom hela listan, från plats 159 fram till nummer 1. Lovar inte en om dagen eller jämnt tempo över huvud taget. Så om ett år eller så är jag väl klar. Håll ut.

Jag har inte lyssnat jättemycket på Barbara Lynn tidigare. Någon enstaka låt här och där. Osäker på om det blivit något helt album.

Here Is Barbara Lynn gavs ut på Atlantic 1968 och återutgavs av Lights in the Attic 2014. Ska jag spela djävulens advokat misstänker jag att Barbara Lynn har återutgåvan att tacka för platsen på listan. Det är rimligt och inget fel i det. LitA återutger med omsorg och fingertoppskänsla och bör finnas på allas watch list.

Albumet är hur som helst en riktigt fin bekantskap. Lätt soulsken i Motown-skuggan med fina gitarrer och lite blues i botten. En bra start på en lista med världens bästa soulalbum. Djupt rotad i soultraditionen och ett tydligt exempel på soulens kärna; inget som utmanar definitionen. Klokt.