Jag måste få ur mig det här nu. Cleo & Kristin Amparos EP Vem e han är förmodligen den samling låtar jag lyssnat mest på i år. Sex spår producerade av Broke n Tipsy. Alla utom Andas är dessutom mastrade av Erik L.

Det är en imponerande bredd de bjuder på. Från bastungt gung till spralligt uppsluppet. Trots att materialet spretar från nerskruvad hiphop   till något som närmast landar i calypso håller det ihop. Önskar ibland att någon gick loss på allvar med oljefat i Kär & galen, remixläge?

Att jag inte upptäckte Cleo på riktigt förrän fjol känns nästan lite skämmigt. Left The City Burning (2011) är grym och precis i min funkiga påse. När jag lyssnar på den långa intervjun i Gatuslang inser jag snabbt att jag har en historisk läxa att göra. Cleo har kört i drygt tio år redan. Obegripligt att hon flugit under min radar.

Bättre sent än aldrig. Då var då och nu är nu.