För ungefär 15 år sen släppte BBE en samling med titeln Babies Makin’ Babies sammansatt av Questlove. Var bra sugen på att köpa den då. Det blev aldrig av. Kom att tänka på den igår av nån anledning. Kollade Spotify utan resultat, så jag gjorde som man gör och samlade de låtar som fanns i en spotifylista. En handfull saknas (självklart de jag hade minst koll på), men tio spår och nästan en timme ljuv musik blev det ändå.
Det är klart ni ska ha lite disco till sillen! Toppar med lite djupare funk på slutet, sen ska väl kalaset var igång?
Ha! Så var det dags igen. En timme funkig skit som tar dig till helgen. Den här har legat halvfärdig ett bra tag, men blev helt klar bara för någon dag sedan. En blandning av musik jag köpt på sjua, provlyssnat på Spotify eller funderat över av någon anledning.
Hoppas det passar!
Ha en fin helg!
Veckans blandning motsvarar ett C60 gott & blandat. Lite gammalt gött mixat med lite nytt och lovande. Hittade en kul liveupptagning med Lyn Collins, blev glad att Betty Davis äntligen finns på Spotify och hittade en mix av Funkadelics mest omknådade låt från fjolårets trippelalbum som jag faktiskt gillade. En ny låt från Cleo har alltid en given plats när jag blandar och ger. Så där sladdar jag runt mellan förr och nu. Hoppas det passar.
Fotot har stuart.childs tagit och det delas med licensen CCBY.
Det låter kanske som om Isley Brothers Take Me To The Next Phase är inspelad live framför en stor publik, men det är bara fake. Basen gör låten värd att dö för. Take Me To The Next Phase är hämtad från albumet Showdown och gavs ut som singel 1978 på T-Neck.
De flesta album med Isley Brothers har åtminstone något spår som gör det värt din tid. 3+3, deras elfte, har fler än så. Featuring That Lady står det på omslaget, men antar att det beror på att det hade hunnit bli en hit innan albumet släpptes. För här finns ju hits som Summer Breeze och What It Comes Down To. Men visst, That Lady var deras stora comeback.
Jag älskar att åka kana genom musikhistorien. Det är något jag lärt mig via hiphopen som alltid varit en outsinlig källa till nya vägar bakåt och djupare in.
Häromdagen snubblade jag över en ny låt med Raekwon. Det är långtifrån alltid jag orkar lyssna på enstaka låtar med någon av Wu-kamraterna, men titeln gjorde det omöjligt att låta bli: It’s My Thing.
Och visst byggde den delvis på en bit ur älskade Marva Whitneys hit med samma namn. Letade hastigt på YouTube och hittade ett fint TV-framträdande.
Marvas låt är som du säkert vet ett slags svar på eller förlängning av Isley Brothers attack på Motown-bossen Berry Gordy, It’s Your Thing. Hittade en TV-version av den också. Kolla rockarna! Fantastiska.
James Brown, som låg bakom Marva Whitneys låt, gjorde så klart en egen tolkning av temat. Den kallade han på sedvanligt blygsamt manér för My Thang.
Många år senare plockade Salt n Pepa upp Isleys-groovet igen och gjorde om det till Shake Your Thang. Och det gjorde man ju gärna.
Och även om det inte var den mest framträdande samplingen använde faktiskt Kanye West också en liten bit It’s Your Thing till sin låt Power.
Efter lite googling visade det sig att Kanye plockat upp ett trumbreak ur en instrumental version av It’s Your Thing signerad Cold Grits. Den hade jag faktiskt aldrig hört förut.
Och på tal om coverversioner vill jag gärna nämna The Supremes och The Four Tops länge bortglömda duettversion. De spelade in den 1971, antar att den var tänkt till The Magnificent 7. Hur som helst en fin bit som får avsluta det här ljudvarvet.
