Etikettarkiv: Damn!

Thank God It’s Funken Friday – Vol. 13

13:e volymen, 13 låtar, 1 timme och 3 minuter. Jag är inte nere med nummerologi, men funken kommer i alla former. Den här gången åker spotifylistan kana mellan 1973 och 2015 och gör mer än ett par stopp längs vägen. En del av låtarna har uppenbara kopplingar till varandra, andra svänger bara som de ska. Spirit of Atlanta är veckans nya gamla musik i mina högtalare. Trippeln med Plantlife, Damn! och War har jag sugit på länge. Det borde finnas fler på samma vibb, eller hur?

Musiken i maj och juni

Måste rensa lite i spotifylistorna igen. Det här har jag lyssnat på i maj och juni:

Rikard ”Skizz” Bizzi 100kg Funk (9/10)
Löjligt bra. Hatten av. Titeln säger allt. Lätt topp fem i år.

Kelis Food (8/10)
Det sjuka är att det här är så mycket svängigare än alla de album hon gjorde som The Neptunes skyddsling. Fyllig soul som inte skäms för sig. Växer med varje lyssning. Synd att inte mattemat i titlarna höll hela vägen.

Little Dragon Nabuma Rubberband (8/10)
You had me at rubberband.

Meshell Ndegeocello Comet, Come To Me (8/10)
Sjukt hög lägstanivå? Ja. Börjar med en ovanligt beatig sak, fortsätter i sommarmjuk soulskrud med lätta och fluffiga gitarrer. Ljuv soul.

Shawn Lee Golden Age Agianst The Machine (8/10)
Överproduktive Shawn Lee langar ut sin tagning på hiphopens gyllene era. Det är möjligt att det är 90 % nostalgi, men jag kan inte sluta le och lyssna.

Timbuktu För livet till döden (8/10)
Timbuks bästa med ganska bred marginal sen Alla vill till himmelen. Mer rap och beats än på bra länge också. Chords, och ibland Kihlen, har stått för mycket av studiojobbet. Lyxigt. Jag älskar Damn!, men ser en klubbturné med two turntables och en Chords vid sidan i höst. Ok?

Parham Pojk (7/10)
Jag tror att man måste ha en ganska stark koppling till Göteborg för att verkligen älska det här. Men visst tusan funkar gbghiphopen för oss en bit bort också.

Quantic Magnetica (7/10)
Hamnade lite i skuggan av Little Dragon, men det svänger som vanligt. Lite försiktigt ibland. Någon hissvarning som flaggas. Men mest är det fint.

Som Fan Sellout (7/10)
Jag sov på den här när den kom, men är glad att jag vaknade. För det här är riktigt bra svensk hiphop. Fina moderna beats och roliga texter. Tack för tipset Fredrik Blom.

The Roots …and then you shoot your cousin (7/10)
Ett temaalbum från Jimmy Fallons husband. Sånt de kan kosta på sig nu när albumen inte ska dra in månadslönen. Konstnärlig frihet, men inte nödvändigtvis deras mest angelägna inspelning. Jag ger den en månad till.

Mächy Finna balansen (6/10)
Hygglig svensk hiphop från DBS-medlemmen. Jag gillade Mächy på luffen bättre. Så var det med det.

Sjukstugan PsykoAkustik (6/10)
Det är ju gött, men känns inte lika genomarbetat som på Rap på svenska. Men det kan ju handla om att jag inte har hunnit lyssna så många gånger än.

Silvana Imam När du ser mig • Se dig (6/10)
Fyra spår som känns som början på något nytt. Lovar gott. De svenska hiphopdamerna får gärna bli ännu fler.

Mariah Carey Me. I Am Mariah… The Elusive Chanteuse (6/10)
Som vanligt lite för mycket. Som vanligt finns det knäckande bra spår. Och visst är det en liten lätt Beyoncé-diss jag hör där någonstans?

Mr. Scruff Friendly Bacteria (6/10)
Beats från kanten med en nypa elektronik och nävar i luften. Bitvis busigt, bitvis introvert. Behöver nog fler lyssningar innan den landar.  Men det lockar att lyssna igen.

Atmosphere Southsiders (6/10)
Ytterligare ett album jag inte hunnit lyssna så nära på, så ta betyget med en nypa salt. Det kan vara +/- 2. Men det låter som ett Atmosphere-album, det gör det.

Mobb Deep The Infamous Mobb Deep (6/10)
Kompakt och mörk hiphop, precis som väntat. En del riktigt fina bitar, några mer anonyma.

August Alsina Testimony (6/10)
Neosoul med hiphopkant i väntan på uppföljaren till Voodoo.

Future Honest (6/10)
Ytterligare ett betyg med reservation +/- 2. Jag har inte hunnit ge albumet den chans många tycker att det förtjänar. Får se om jag hinner och orkar, i år eller nästa.

Freddie Gibbs The Tonite Show (5/10)
I skuggan av Piñata blir det mesta blekt.

Eli Paperboy Reed Nights Like This (5/10)
Blåögd soul. Allt var inte bättre förr. Den här är ok.

Iggy Azalea The New Classic (5/10)
Ingen ny klassiker. Inte lika usel som en del recensioner jag sett antyder. Bitvis och stundtals underhållande pophiphop.

Södra Sidan För evigt unga (4/10)
Den här fäster inte hos mig. Jag har noterat att andra gillar den. Mig glider den förbi och av.

Jesse Boyakins III Love Apparatus (3/10)
Atmosfärisk hippiesoul för dig som älskar Embrya. Det gör inte jag.