Ska väl inte låtsas som att jag hade någon djupare koll på Clarence Reid innan jag lyssnade på det här, som är hans debut från 1969. Ja, det skulle väl vara titelspåret då. Det är söderndoftande soul med bara en gnutta funk i mixen. Lite eget, lite lånat och duktigt svängigt. Svårt att inte gilla. Tycker mycket om det även om jag kanske inte tycker att det är riktigt topp 100. Men med i matchen, visst.