Ännu ett album jag inte lyssnat på tidigare, så det är gött.

Lee Moses levererar tjockbottnad funksoul med screamtendenser. Det finns ett par tre välbekanta standards i mixen (Hey Joe och California Dreaming till exempel). Läser i en text om en återutgåva att Moses spelat med Jimi Hendrix (som dessutom namndroppas i Got That Will).

Det här är ganska rakt ner i min soulpåse. Jag gillar ju när soulen får jobba lite i smutsen och få skit under naglarna. Samtidigt är jag lite osäker på om Lee Moses verkligen sticker ut från mängden. Det är ju gött för stunden, men jag är inte säker på att Time and Place kommer att stanna kvar i mitt medvetande. Det får tiden utvisa. Kanske inte topp 100 för mig då.

Hur som helst glad att jag fick höra det här och har redan spelat albumet mer än en gång.