Jaha, nähä. Det här albumet landade kanske inte rakt i hjärtat. Jag placerar det snarare som ett av Labelles mindre intressanta album än som en soulklassiker jag packar i en väska och tar med till en öde ö.

Av någon anledning blandar min hjärna alltid ihop Laura Nyro med Ruth Copeland, så att jag lyssnade igenom det här förde i alla fall med sig det positiva att jag letade upp Copeland på Spotify. Mycket glad att jag hittade en samling med hennes två första Invictus-album och några singlar där.

Jag hade kanske hellre tagit med mig Ruth Copeland än Laura Nyro till den där öde ön.