Jag växte upp på Little Richard:s Tutti Frutti-EP. För mig är och förblir han den artist som ryms på den vinylsjuan. Den Little Richard som finns här, han som försöker rätta sig i soulledet, har jag ingen tidigare relation till. Hade det inte varit för den här listan hade det nog dröjt länge innan jag hittat hit. För i ärlighetens namn är han som soulsångare bara en i mängden. Han är inte i närheten av James Brown, Otis Redding eller för den delen Hank Ballard.

Så även om det här är helt ok och var kul att lyssna igenom har jag svårt att se att The Explosive Little Richard någonsin kommer i närheten av en lista över de bästa soulalbumen när jag får bestämma.