Tog höstlov förra fredagen, men här kommer extra många korta recensioner.

Luscious Jackson Magic Hour
Efter ett uppehåll på drygt tretton år är Luscious Jackson tillbaka. Och de fortsätter precis där de slutade, med popig altfunk för nattklubben. Skevt och mjukt på samma gång. Tio låtar med en snittid på ganska exakt tre minuter gör det till ett album som är lätt att lyssna om på. Jag gillar det! (3/5)

Yancey Boys Sunset Blvd
Illa J gräver fram fler av broder J DIllas efterlämnade beats och tar med sig Frank Nitt in i studion tillsammans med en samling gäster som får mig på nostalgiskt humör. Jag kan inte låtsas ha distans till det här. Jag tycker väldigt mycket om det. Det här är typisk Dilla-hiphop. Det finns inget jag inte gillar med det. (4/5)

M.I.A. Matangi
Alla måste väl tycka nåt om M.I.A.? Hon har gjort ett album som låter precis som väntat. Det är både bra och dåligt. Bra eftersom hon fortfarande gör sin grej på ett utmärkt vis. Dåligt eftersom jag inte blir ett dugg överraskad. Här finns kanske ingen riktigt lika skarp hit som på de tidigare albumen. Men dåligt är det ju inte. (3/5)

Robert Glasper Experiment Black Radio 2
Snabb uppföljare till framgångsrika Black Radio med en minst lika imponerande gästlista som sist. Och det blir väldigt, väldigt bra. Glasper styr showen med säker hand och för min del får det gärna bli en tredje och fjärde installation i den här serien. Jazzig neosoulfunk i mitt hjärta. (4/5)

William Onyeabor Who Is William Onyeabor?
Myten/historien om William Onyeabor är nästan lika fantastisk som musiken på det här albumet. Afrobeat korsad med tidig synth. Ljud som skulle ha kunnat samplas Afrika Bambaataa på ett groove värdigt Fela Kuti. Ren kärlek. (5/5)

Yuna Nocturnal
Mjuk soulpop på gränsen till indie. Yuna kommer till mig som Malaysias svar på Feist. Jag föll som en fura för singeln I Wanna Go. Tyvärr lyckas albumet inte nå lika höga höjder. En hel del fina spår, men också aningen slätstruket emellanåt. (3/5)