Ibland dyker det upp distraktioner längs den utstakade vägen. Då kan man välja att ignorera eller att falla för frestelsen. Jag väljer det senare. Lusten framför allt!

2004 kallades Bernie Worrell till en studio av hammondmästaren Reuben Wilson. Han ville spela in en grabbnäve Beastie Boys-låtar i extragroovig kostymer. I samma studio hittar vi även saxofonisten Andrew Beals, gitarristen Doug Munro och en trummis med det fantastiska namnet LaFrae Olivia Sci. Tillsammans gräver de riktigt djupt i Beasties katalog och plockar tidiga saker som Cooky Puss och Brass Monkey jämte senare bitar som Intergalactic. Albumet kom bara ett par månader efter To The 5 Boroughs, så att inget från den finns med är inte så märkligt.

Beastie Boys står i startblocken på 100 metersloppet mot utnämningen till mitt absoluta favoritband någonsin, så att få höra deras musik omtolkad på det här viset går rakt in i hjärtat.

Saxofonen balanserar ibland farligt nära gränsen för vad jag tål (jag gillar min saxofon lite spräckigare, Beals spelar lite för mjukt ibland). Men när Wilson och Worrell går loss och saxofonen håller sig i skinnet är det här ren njutning.

Lite chockad att jag inte snappat upp det här albumet tidig. Lycklig att jag fick göra det idag. Som någon vis kvinna eller man sa: ”ohörd usik är alltid ny”.