Jag publicerar en del reflektioner kring skivor jag plockar ur skivsamlingen på Instagram under en gammal kär flagg (@dagensskiva_com) och på Facebook med ≈ samma avsändare (dagensskiva) och jag inser ju nånstans att det är dumt att låsa in det där hos Meta. Så jag får väl ta tjuren vid hornen och börja släppa ut de där tankarna i det fria.

Jag börjar med gårdagens ordsnubblande.

Jag skulle egentligen inte ha nåt när jag rätt ofokuserad och knappt kontaktbar snubblade ner i källaren som huserar Karlstads longest running vinyllangare (Knastret alltså).

Fastnade snabbt på den här festliga skivan. Den såg ju för skön ut för att inte få följa med hem. Trots Bajen-slipsarna. 12 bitar ur den svenska sångboken omtolkade till jazz (på baksidan skriver nån dixieland och det kanske stämmer, men det viktigaste är att det svänger).

Näst omslaget var det kanske inte låtvalet som sålde in skivan för mig. Det var rytmduon Georg Jojje Wadenius på bas och Bosse Skoglund på trummor som fick mig att plocka fram betalkortet.

Jag har redan hunnit spela den två gånger och lär återkomma. Kanske inte riktigt lika lattjolajban som Loffes partyskivor, men nån sorts avlägsen släkting kanske?