Om jag skulle sätta samman en lista med de 100 bästa svenska skivorna i min egen skivsamling skulle den här vara självskriven. (Min skivsamling innehåller förmodligen en bra bit över 1000 svenska skivor, jag har slutat räkna. Det kan vara det dubbla.)

Musiken är svår att sätta en enkel etikett på. När skivan kom kallades det för acid jazz och det är väl egentligen en etikett lika god som någon. Om man nu är intresserad av sådana. Låtarna är yviga och tänjer gränserna mellan jazz, funk, soul och latin. Det är mer fult än snyggt och störigt så att det räcker och blir över. Rekdal kör på enligt devisen: too much is not enough. Allt på en gång och lite till. Precis så som jag vill ha det.

Tyvärr finns inte skivan på Spotify.